..

DET JAG VILLE HA SAGT!

Jag Överdriver småsaker för att gottgöra för allt de andra man inte pratar om?
För varje steg jag tar blir de bara svårare, jag vet vart de ligger, tänker på de varje dag. För varje steg glömmer jag varför jag inte får... ska... borde inte.

"You're waiting for someone
To put you together
You're waiting for someone to push you away"

Väntar på att någon ska rädda en... väntar på att något ska gå riktigt fel, väntar på en ursäkt att falla. Väntar på en vändpunkt, åt vilket håll det går... orkar inte bry mig, bara något händer.
Men finns inga ursäkter, finns ingen anledning. Händer inget...

"and don't blame your mom
for all that you've done wrong
Your dad is not guilty
you came out a little faulty
and the factory closed
so you can't hold them liable
You come from an island,
you're cutting diamonds
with a rubbery knife"

När, hur slutar man om man inte vet när man började, jag har inte slutat... Vad var de jag började med? Om man går i cirklar börjar man där man slutade... slutar där man började... ligger något i den historien. Gått runt i cirklar en längre tid, fått hjälp att upprepa historien.

"Read me your tombstone,
tell me you're sorry, fax me your will,
you owe me something still
Blood is like water
the bath that you poured me
has drained and it's gone,"

Skyldig många som get mig sin tid... men vad var det de gav mig? Ord, löften, samtal... tid, häng en skyllt på din dör. Upptagen, återkommer 11/05 12:38... sjunker inte ner på marken... ger inte upp... hade aldrig börjat kämpa.
Jag ljuger för dig, jag menar vad trodde du? Att jag talade sanning? Jag föddes för att ljuga, vi alla föddes för att ljuga. Hur skulle vi annars orka? Den genomsnittliga människan ljuger runt sju gånger per dag. Varför skulle jag vara ett undantag... ioförsig har alltid varit ett undantag. Inte inräknad, utanför... alla lärare kollade snett på mig när de generaliserade för de visste att de inte stämde på alla. Men man kan ju inte räkna med alla...

Men vad var de nu egentligen jag skulle säga, var de något jag skulle säga? Vad var det ni ville veta?
- Om de är något vet du att du kan komma, vill du något kan du alltid prata med mig. Alla kan vi prata, de är något som förutsätts. Bilda bokstäver till ord och ord till meningar. Men de är skillnad på att prata och faktiskt säga något. Jag kan prata hur länge som helst, betyder inte att jag faktiskt säger något vettigt. För vad jag vill ha sagt är egentligen ingenting då jag inte vet vad jag vill säga. Något finns de väl att säga, det fanns något jag ville ha sagt för länge sedan. Nu har jag dock glömt de, glömt det på grund av alla gånger jag blivit ignorerad. Jag visste de inte först, men jag försökte faktiskt tala. Berätta att något var fel... väldigt fel. Men jag blev avbruten, ignorerad. Inte medvetet, inte med vilja. Men jag blev det. Mina ord drunknande av andras problem, jag ansåg sedan att jag inte var värd att lyssnas på. De hade ju sina problem... varför besvära dem...

Ett litet barns ord, en förälders svar:
- Mamma jag vaknar flera gånger på nätterna
- Jag har knappt sovit någonting

- Jag har ont
- Jag med

- Jag orkar inte med skolan
- Jag har minsann också mycket på mitt jobb

- Jag har massor med jobb jag inte hinner med, jag orkar inte mer
- Då skulle du se hur de är på mitt jobb

- Mamma jag har mardrömmar
- De har jag med

- Mamma jag kan inte somna på nätterna
- Gå och lägg dig tidigare dåra

Förälder till barn:
- Hur är det?
- Fint, bara bra...