..

I will find my way...

Det som gär mig fruktansvär frustrerad är at jag faktiskt vet (utanattskryta) att jag kan vara väldigt klok i många situationer och faktiskt själv ha bra lösningar på saker & ting.

Nu pratar jag om dem psykiska delen. Jag vet att det jag upplever, dissosiationer, depprisonen, all ångest m.m.
Jag vet att det är "normalt" att det inte är farligt & att man kan bli fri från det.
Jag vet vilka vägar man borde ta, vad man kan göra för att minska det, eller vad man borde göra egentligen.
Men det är ingen hjälp för mig, det tar emot något så oerhört. Jag försöker helatiden.
Men det går inte, det går faktiskt inte. Jag hittar inte ut. Det är inte VAD jag ska göra eller HUR jag ska göra som sätter stopp för mig. Det är orken och kraften... kanske oxå modet att faktiskt förändra & våga ta stegen.
Jag är klok men svag? kanske...