jag måste vara sjuk...

långsamma steg i rummet...det är jag? Jag känner inte igen mig själv...
stryker försiktigt med handen över min klädhög..förstätter att stryka handen över sängen..byrån..
nallen jag fick när jag föddes....tar upp den i min famn....viskar tyst;
- Förlåt men farväl!
Ögonen tåras....


jag blev kvar...ännu en gång...letar efter sista stunden.
Efter ett riktigt farväl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0