borta..

jag känne rmig mer & mer distansierad från omvärlden.
Inte bara lite...inte mycket. VÄLDIGT MYCKET!
Jag får svårare & svårare att hålla mig från riktig riktig smärta. blod.
jag bara äter, äter sönder mig, äter sönder mitt psyke!
För det gör ont. jag gillar det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0