..

kollat in den där platsen så många gånger.
Planerat....rivit sönder mina planer....
Gått fram & tillbax.. funderat.... vågar...vågar inte..
Tanken om svaghet... jag vill inte vara svag, jag vill vara stark...
bestämmt mig.. ångratmig....
jag BESTÄMMDE mig.. allt var planerat.
Nerborrad i mina planer, avstängd från omvärlden, känslokall....

Det sista jag skulle göra var att gå på samtalet, allt i sin vanliga ordning.. bara det att jag var tommare..
inställd på den kommande timmen..

slutet av samtalet;
- vad ska du hitta på nudå?
-eehm...jag vet inte...
- ska du hem?
-nee.. inte riktigt..
-vi ses nästa måndag då?
-.....mm
-lova att vara rädd om dig!!!

Jag vaknade upp till verkligheten, verkligehten som jag vet inte finns... vara rädd om mig?!

- ja, jag ska vara rädd om mig..

jag kom hem. mina planer... dem försvann...iallafall nu.